GrönaSpindeln skrev:Åh, gud, inte den här! Jag testade det för ett år sen eller så och blev jätteirriterad på axlarna. Att fatta beslut med känsla är inte en motsats till att fatta beslut med planering? Tvärt om, ett välplanerat beslut är ett beslut som tagit alla faktorer i beaktande - speciellt hur man känner över situationen! Man kan ju inte ha en skala som avgör om man är a eller b när man kan vara a OCH b....
Intuition/uppfattande samt dömande/.... uppfattande? förstod jag knappt ens definitionen på. Abstrakt och bokstavligt tolkande låter som... matematik. Det är abstrakt, men samtidigt så är det du har givet väldigt bokstavligt - om man har skrivit att a leder till b så betyder det just bara att a leder till b, inte att tex b leder till a eller att a och b skulle vara samma sak. Å andra sidan kan a och b vara precis vad som helst - det är ett totalt abstrakt koncept. På vilket sätt är det ena oförenligt med det andra? Jag tycker inte det är det?
Sen när man kommer till judging/perceiving så blir det helt absurt. Hittills har jag haft starka känslor kring definitionerna - jag tycker att jag använder mycket tanke OCH känsla vid mina beslut, jag tycker att jag löser uppgifter väldigt abstrakt OCH bokstavligt, men om jag har en strukturerad eller flexibel livsstil typ... vet jag inte? Det beror på vad som sker i mitt liv? Och jag pretty much skiter i vilket? Och där tycker jag axlarna bryter ned - det känns absurt att jag hamnar på 50/50 på två saker för att jag tycker så starkt på motsatserna, och sen på 50/50 på den tredje för att jag inte tycker något alls. Det är en indikation på att axlarna inte säger så mycket alls - någon annan med 50/50 kanske känner precis tvärtom, att den är väldigt vag i hur den tänker och väldigt bestämd i hur mycket struktur den vill ha i sitt liv.
Needless to say var jag överallt och det enda som var någonlunda klart var att jag var rätt introvert. Annars visste den inte alls var den skulle ha mig - och inte jag heller.
(introvert/extrovert är också den enda axeln som jag tycker är rimlig. antingen får du energi av sociala interaktioner eller så får du det inte - till skillnad från de övriga axlarna så är det verkligen varandras motsatser.)
jag har tänkt på den här posten då och då ett tag nu, sen jag började get into mbti och typ... relatera... en hel del... haha
alltså
är definitivt inte one of those people som påstår att mbti är super scientific och att man inte kan byta personlighetstyp as one utvecklas och att man antingen är ena bokstaven eller andra, inga variationer possible
men tycker att en del av det makes a lot of sense, speciellt med tanke på hur mycket jag själv relaterar till min personlighetstyp haha.
.....själv känner jag att introvert/extrovert den mest ambiguösa axeln för min egen personlighet, like, jag är definitivt introvert (kan sitta instängd på mitt rum i 14 månader med bara väldigt sporadisk social interaktion (från folk utanför min familj) och inte ha något som helst behov av att lämna rummet ens efter det, utan snarare vara ännu mer motiverad att sitta kvar. väldigt inte-extrovert), men inte jätteintrovert. jag kan hänga med mina närmsta kompisar hur mycket som helst utan att bli utmattad och hade inga som helst problem eller behov av att dra mig undan tex på medeltidsveckan där vi gick runt och var sociala och pratade med främlingar och hängde med nya vänner konstant hela veckan. vi var där i 10 dagar och only at one point gick jag ifrån min kompisgrupp för att sitta på en bänk och chilla ensam, men det var för dom skulle till ica och jag orkade inte gå upp för alla backar hahahaha....
men i andra sammanhang kan jag inte umgås med främlingar at all och måste typ sova konstant i flera dygn efter en särskilt lengthy social interaktion som jag inte var into
så liksom
introvert/extrovert är inte lika självklart för mig :-)
och öh
snabb genomgång över dom olika axlarna och vad dom innebär:
i/e vet vi redan, det handlar delvis om ifall man får energi av att umgås med människor eller om man får energi av att vara ensam, men även lite om ifall man har lättare att lära sig av/med/kring folk, eller om man har lättare att lära sig genom att reflektera tyst själv
n/s handlar inte alls bara om ifall man uppfattar saker abstrakt eller bokstavligt?
dom största skillnaderna mellan s och n är typ att s löser problem genom att titta på fakta och jobba sig till the big picture därifrån och n löser problem genom att typ tänka ut vad som vore mest likely och SEN leta fakta för att stärka eller utesluta teorin - n hoppar mellan olika teorier och möjligheter för att närma sig en lösning.
eftersom att s ser saker för vad dom är mer än n så är en s mer likely att minnas olika händelser och erfarenheter precis som dom hände, medan n är mer likely att minnas situationer för hur man själv upplevde det, typ vad man läste mellan raderna och ens egna impressions osv. vad situationen hade för betydelse för en själv.
s är mer motiverad av hårda faktan och egen erfarenhet och kan ibland ha svårt att se nya möjligheter, medan n är mer motiverad av möjligheter och teorier och kan ibland ha svårt att gå från det till att faktiskt göra möjligheterna till verklighet.
s improviserar bäst med egen erfarenhet som utgångspunkt, och n improviserar bäst med teoretisk kunskap som utgångspunkt
jag själv är vääääldigt mycket n, relaterar nästan inte till någon s-funktion alls, men det tog mig ett tag att ens förstå skillnaderna mellan s och n och det är typ den axeln jag har svårast att placera andra i (hehe tycker det är jättekul att type:a andra), så jag kan totally see att andra än mig kanske inte känner sig riktigt lika självklara i den här kategorin...
men tycker ändå det är väldigt logiskt att man är mer av det ena eller det andra. speciellt problemlösningsmässigt, antingen är man mer likely att lösa problem genom att lägga fram alla faktan och försöka jobba sig till lösningen, eller så löser man problem genom att komma på en teori och jobba sig till faktan (eller bevis eller uteslutning) efter det.
t/f handlar inte heller bara om att fatta beslut med känsla eller planering, inte så simplifierat iallafall!
ett f är mer likely att ta beslut specifikt för att inte påverka andra människor negativt eller såra någon, medan ett t är mer likely att inte ha någons känslor i åtanke utan ta ett beslut för att det rent logiskt verkar vara det bästa beslutet.
t är väldigt mån om logik och lösningar, och f prioriterar typ människor och kommunikation.
ett t tycker det är viktigare att säga som det är än att vara diskret/taktfull för andras skull, medan ett f har svårare att framföra ~the hard truth~ eller vad man ska säga
obviously är det praktiskt att ha lite av båda men most people dras mer åt ena hållet i sitt beslutstagande.
jag brukade tro att jag var lite i mitten men har insett att jag är way mer t än jag trodde hahahaha :--/ liksom.. jätte-t... oops
j/p handlar inte heller bara om ifall ens livsstil är strukturerad eller flexibel såklart.
det handlar även om hur du uppfattas av din omgivning, och vilken funktion du använder främst (t/f eller n/s - för mig alltså t eller n) när du extrovertar, dvs när du.. rör dig.. i den yttre världen...?
liksom, interagerar du oftast med folk när du tar beslut (t/f) eller interagerar du oftast med folk när du tar in information (s/n)?
citerar myersbriggs.org pga kan inte beskriva det bättre
"Everyone takes in information some of the time. Everyone makes decisions some of the time. However, when it comes to dealing with the outer world, people who tend to focus on making decisions have a preference for Judging because they tend to like things decided. People who tend to focus on taking in information prefer Perceiving because they stay open to a final decision in order to get more information.
Sometimes people feel they have both. That is true. The J or P preference only tells which preference the person extraverts. One person may feel very orderly/structured (J) on the inside, yet their outer life looks spontaneous and adaptable (P). Another person may feel very curious and open-ended (P) in their inner world, yet their outer life looks more structured or decided (J)."till exempel skulle en INTJ alltså använda sin thinking-funktion framför sin intuition-funktion bland folk, dens beslutsfattande T skulle alltså märkas mer av andra än dens informationsintagande N, medan det är tvärtom för en INTP - intuition-funktionen märks mer för utomstående.
både INTP och ENTP har en extrovert intuition-funktion och en introvert thinking-funktion, deras N märks mer bland folk och deras T märks mer när dom är ensamma, men eftersom att INTP främst är introvert så är dens actual dominanta funktion introvert T, och en ENTPs dominanta funktion är dens extroverta N.
samma med typ ESFJ och ISFJ, dom har extrovert F och introvert S, men ISFJs främsta funktion är introvert S och ESFJs är extrovert F.
därför är tex INTP och ISTP ganska lika innerst inne, men uppfattas inte som särskilt lika personligheter av andra. bådas dominanta funktion är introvert T, men den ena har extrovert N som andra funktion och den andra har extrovert S.
INTP och ESFJ ser ut att vara direkta motsatser till varandra eftersom alla bokstäver är olika, men i själva verket delar dom alla funktioner med varandra, bara i motsatt ordning.
alltså är tex INTP och ISTJ mycket mer olika än vad INTP och ESFJ är.
här är dom olika typernas funktioner listade i vilken ordning som är mest dominant
INTP: 1. introvert thinking, 2. extrovert intuition, 3. introvert sensing, 4. extrovert feeling
ESFJ: 1. extrovert feeling, 2. introvert sensing, 3. extrovert intuition, 4. introvert thinking
ISTJ: 1. introvert sensing, 2. extrovert thinking, 3. introvert feeling, 4. extrovert intuition
....men with that said, eftersom att en Js främsta funktion bland andra människor är beslutstagande-funktionen och en Ps främsta funktion bland andra människor är ta-in-information-funktionen så kan man även utgå ifrån att en J har större behov av bestämda grejer, mer strukturerade, och en P är mer likely att vara öppen för information och teorier och whatnot, därav mer flexibla.
man kan alltså generalisera att J oftast gillar när beslut är tagna och när dom har ett mål att jobba mot, och att P oftast gillar att vara öppen för nya grejer, jobba i ~bursts of energy~ och har en lite mer spontan syn på stuff
tycker främst att mbti är intressant som en KUL GREJ för det har gett mig mer insight i hur jag själv fungerar haha. obviously tycker jag att some of it är lite bullshit, typ hela grejen med att TECHNICALLY utgår hela grejen från att man är ANTINGEN ELLER i varje kategori, vilket jag inte håller med om alls, men tycker ändå det är kul att analysera mig själv och jämföra min personlighet med olika grader av dom olika funktionerna
....tycker även det är jättedumt att så galet många tar allt jättebokstavligt, det är apparently vanligt att ta mbti-test i olika typ businesses och typ sätta folk i olika kategorier med olika arbetsuppgifter eller olika sätt att jobba på, beroende på vilken personlighetstyp dom fick på testet?? i guess dom snackar om typ usa pga känns som nåt amerikaner skulle göra hahahaha judgemental much ..
men asså
SÅ DUMT???
ser ingenting av det här som set in stone och förlitar mig inte på det i allvarliga situationer, och tycker ingen annan borde göra det heller, men tycker det är JÄTTEKUL att analysera mig själv och andra utifrån dom här kriterierna och identifierar mig frankly rätt mycket som en självklar intp haha
men
är i en mbti-period just nu så tyckte det kändes lite jobbigt för min själ att lämna den här posten obesvarad pga ganska många
felaktiga antaganden eller typ simplifierade missförstånd
och
det är en väldigt intp grej att känna stort behov av att rätta folk.........
;) ;) ;)
hahahaha asså
.................
vet inte vad jag gör med mitt liv nä